Konsten att vara bestämd...
Sitter & lyssnar på hans arga skrik & läser allt jag hittar om femminuters-metoden... han måste lära sig,
vi kan inte ha det såhär.... det ska gå!
"Det handlar ofta om både intensiva och envisa barn som kan protestera i timmar. Därför börjar man med att enbart lära barnet somna utan hjälp på kvällen. Då är barnet nämligen som tröttast. Om man då inte lagt dem för tidigt orkar inte ens dessa uthålliga barn protestera mer än i genomsnitt en halvtimme den första kvällen."
"Eftersom många barn protesterar intensivt mot att lära sig somna utan hjälp är det lätt att tro att de kommer att må dåligt av detta. Att inte trösta barnen är att gå emot sina inbyggda föräldrainstinkter: det känns instinktivt fel."
"Barnen protesterar inte av otrygghet. De protesterar av ilska för att de inte får det de vill. Och det är inte farligt att vara arg."
Citerat: Barnläkare Bernt Beckerberg
Jag vet att det kommer göra ont i hjärtat på mamma ( min mamma) när hon läser det här... stackars Sigge...
men med ett barn till måste vi hitta en bra rutin... när han är hos er får han somna i ditt knä framför tv:n, jag lovar.....
KÄMPA KÄMPA KÄMPA!!! Verkligen super duktiga, vet att ni sliter(och i längden kommer ni vinna mkt på det)...har oxå kämpat m ett par ungars sömmn men ett annat läge i förskolan:=)...när han väl är över tröskeln, är rutinen där!!! Och då kommer Sigge gilla det...kram
Jag kan trösta med att det kan bli annorlunda med andra barnet. Så blev det här. Inga problem med sömnen från första stund. on har alltid somnat själv och vill nästan alltid gå och lägga sig. Så var INTE första tjejen. Med efter att ha använt femminuters-metoden med henne kunde också hon sova själv strax efter ett års ålder. Det går men det känns fruktansvärt många gånger! Rolig blogg!
Åh,tack för stödet, precis vad jag behöver höra när vi håller på att ta oss igenom ännu en jobbig kväll.. Han är så trött så han vet inte var han ska ta vägen men ändå tjurar han på... helt otroligt... är tyst långa stunder men börjar gnälla emellanåt...mitt mantra är -det är inte synd om honom... det är inte synd om honom...å det är det ju faktiskt inte, det är ju bara det att han i hela sitt 15 månader långa liv har fått precis som han har velat o tycker att det är en jättekonstig situation nu, eller nåt sånt...
/Kramkram
