Lugnt i huset...
Varvar ner efter lång dag med lite vin & favvotidning.... läser om Vimmelmamman och blir lika berörd som alltid.
När jag kommer till att hon valt ut faddrar i bekantskapskretsen strömmar tårarna. Tänk att gå och vara rädd för att bli glömd av sitt barn... att planera sin familjs framtid utan mamma & fru för att chansen
att man överlever är mindre än att man inte gör det...
Usch o fy.
Livet är så orättvist. Det gäller att ta vara & uppskatta det man har just nu.
Stor Kram / sara
Kommentarer
Trackback
