saramartha

Fick visst en utmaning av fina Sara med bloggen barasara http://enhagsvagen27.blogspot.com/
Roligt!

1. När ingen ser mig eller hör mig så…. (när jag tror att ingen ser eller hör mig..:-) sjunger jag det bästa jag kan medans jag cyklar längs den långa sega raksträckan mellan stan och vårt område... ett par gånger har jag typ dött av skam då jag blivit omcyklad av någon men oftast är det lugnt... fast det låter nog anskrämligt. Favoriten just nu är Brittans "Criminal..."

2. Jag går aldrig hemifrån utan….. att kolla spisen några gånger. De första sammanhängande ord Axel sa var "noll,noll,noll,noll..."

3. Min blogg heter som den gör … för att jag på senare år börjat tycka om mitt tidigare hatade andranamn Märtha...

4. Om jag vågade skulle jag…… hänga ute mycket mer än vad jag gör. Min mörkrädsla gör att jag ibland stannar hemma. Men jag jobbar på det, Kbt- behandlingen börjde för några veckor sedan i ett beckmörkt Ryd vid midnatt....

5. Om 10 år kommer jag att…… vara nyss fyllda 40 och spendera långa sommarlov i en stuga vid något hav. Skriva böcker, åka på konstrundor, handla loppis & inreda vårt hus som blivit ett tillbyggt kråkslott för att rymma alla hundar & barn... ( M är med barnen på något fotbollsläger, tvillingflickorna är så lugna, de sitter mest i sina välstrukna klänningar & njuter av all kultur..)

Jag skickar denna vidare till:

Veronica renaramaavera.blogg.se
Ida         idavida blogg

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
Väl flyga som örnar hans rykten;
Men någon gång brytes det vandrande svärd
Och örnarna fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
Det dör som en stormvind i öknen bort.

Men sanningen lever. Bland bilor och svärd
Lugn står hon med strålande pannan.
Hon leder igenom den nattliga värld
Och pekar alltjämt till en annan.
Det sanna är evigt: Kring himmel och jord
Genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: Ej rotas där ut
Från jorden dess trampade lilja.
Erövrar det onda all världen till slut,
Så kan du det rätta dock vilja.
Förföljs det utom dig med list och våld,
Sin fristad det har i ditt bröst fördold.

Och viljan, som stängdes i lågande bröst,
Tar mandom, lik Gud, och blir handling.
Det rätta får armar, det sanna får röst,
Och folken stå upp till förvandling.
De offer du bragte, de faror du lopp,
De stiga som stjärnor ur Lethe opp.

Och dikten är icke som blommornas doft,
Som färgade bågen i skyar.
Det sköna, du bildar, är mera än stoft,
Och åldern dess anlet förnyar.
Det sköna är evigt: Med fiken håg
Vi fiska dess guldsand ur tidens våg.

Så fatta all sanning, så våga all rätt,
Och bilda det sköna med glädje!
De tre dö ej ut bland människors ätt,
Och till dem från tiden vi vädje.
Vad tiden dig gav må du ge igen,
Blott det eviga bor i ditt hjärta än.